Avund .
Igår kväll hände något som verkligen fick mig att koka av ilska
(och svartsjuka) jag och j gick och köpte pizza, precis när vi ska
gå tillbaka till lägenheten igen så kommer det in en tjej och en kille
på pizzerian, kollade lite snabbt på den, men vände lika snabbt tillbaka
huvudet till henne igen, kände hur jag verkligen stod och glodde, haha.
Vafan hade hon på sig? jo,tro fan de, den blåa pälsen från Ance...
som jag har trånat efter denna jacka, fyfan va avundsjuk jag är!
Hur fan kunde hon ha den?! Har nog heller aldrig sett någon i
Gävle med något så pass dyrt på sig, den kostade ju nästan
20 000kr. Haha, jag kände ju jag bara ville följa efter dem ut,
drämma något hårt i huvudet på henne, sno jackan och springa
därifrån,meeen så får man ju inte göra...
Ni tycker säkert att jag är helt dum i huvet. Jag har så mycket
kläder, och så mycket annat. Men jag kan inte råför att jag
känner så, väldigt jobbigt är de. Ringde till pappa med gråten i
halsen och beklagade mig... Stackars mig.
Men sen kom jag faktiskt att tänka på, att jag ju egentligen inte
behöver de där, för att vara lycklig. Jag har redan så mycket
och jag får så mycket. Jag har världens finaste familj, världens
finaste vänner, som älskar mig lika mycket som jag älskar dem.
Jag har inte ett skit att beklaga mig över egentligen.
Det finns människor som har det mycket värre.
Men guuud va fin den är...
Blev ju ett lite längre inlägg, ytliga jävla problem som finns i mitt liv.
Men jag kände ju själv hur jävla dumt det var, så var tvungen att
skriva det. Tack och hej .
(och svartsjuka) jag och j gick och köpte pizza, precis när vi ska
gå tillbaka till lägenheten igen så kommer det in en tjej och en kille
på pizzerian, kollade lite snabbt på den, men vände lika snabbt tillbaka
huvudet till henne igen, kände hur jag verkligen stod och glodde, haha.
Vafan hade hon på sig? jo,tro fan de, den blåa pälsen från Ance...
som jag har trånat efter denna jacka, fyfan va avundsjuk jag är!
Hur fan kunde hon ha den?! Har nog heller aldrig sett någon i
Gävle med något så pass dyrt på sig, den kostade ju nästan
20 000kr. Haha, jag kände ju jag bara ville följa efter dem ut,
drämma något hårt i huvudet på henne, sno jackan och springa
därifrån,meeen så får man ju inte göra...
Ni tycker säkert att jag är helt dum i huvet. Jag har så mycket
kläder, och så mycket annat. Men jag kan inte råför att jag
känner så, väldigt jobbigt är de. Ringde till pappa med gråten i
halsen och beklagade mig... Stackars mig.
Men sen kom jag faktiskt att tänka på, att jag ju egentligen inte
behöver de där, för att vara lycklig. Jag har redan så mycket
och jag får så mycket. Jag har världens finaste familj, världens
finaste vänner, som älskar mig lika mycket som jag älskar dem.
Jag har inte ett skit att beklaga mig över egentligen.
Det finns människor som har det mycket värre.
Men guuud va fin den är...
Blev ju ett lite längre inlägg, ytliga jävla problem som finns i mitt liv.
Men jag kände ju själv hur jävla dumt det var, så var tvungen att
skriva det. Tack och hej .
Kommentarer
Trackback
